En sak som jag verkligen hatar är mobbning. Kände för att ta upp det här för att jag blir så arg att jag skakar asså. Såg en dokumentär i onsdags med mamma om en pojke som födds med en hjärnskada och därför såg lite annorlunda ut. Han verkade vara världens snällaste lilla pojke helt ärligt.. Han var genomsnäll, hjälpte sina föräldrar och syskon i hemmet, såg till att hans vänner inte råkade illa ut osv. Men hans föräldrar glömde totalt bort honom, och han blev både misshandlad mot, i och hem från skolan av jämnåriga. De kunde alltså stå vid busshållsplatsen och kasta ur sig ord som ''vi ska döda dig, hämta en kniv och skära av dig strupen och ingen skulle någonsin bry sig''. Han fick konstant höra sånna här ord. Varenda jävla minut. Och asså jag ville bara kasta tvn ut genom fönstret, var tvungen att stänga av den och gå därifrån. Kunde inte kolla. Ville inte kolla. Kan lova er att jag inte var långt ifrån att köpa mig flygbiljetter till USA och hämta hit honom asså. 

Hur fan kan man mobba en person? Trycka ner någon? Hur kan ens sånna grova ord komma ur en sån liten mun? Och hur kan man dessutom inte känna den minsta skuldkänslan? Inte känna sig det minsta dålig? Blir så jävla äcklad av sånt här beteénde. Det är rent ut sagt helt jävla vidrigt. Det här är det som upprör mig mest, för förstår mig verkligen inte på hur man kan tycka om att leva på det här sättet, att konstant behöva såra en annan person. Varför vill man inte se personer le istället? För vafan tjänar du på att se någon annan ledsen?

Så ni som läser det här och tycker det är kul tycker jag synd om för då har ni något allvarligt fel. Det är inte friskt. Snälla va med och ändra på dagens samhälle, för jag skäms att leva i det. Skäms åt dom som förstör en persons liv genom att kasta ur sig ord, och jag är, har alltid varit och kommer alltid vara på de svagas sida. Kommer alltid vara emot mobbning och allt vad de innebär, och jag kommer även föralltid även göra det jag kan för att stoppa det. Hade jag själv varit där så lovar jag att mobbaren hade skämts ihjäl och begett sig hem till sitt mörka lilla rum hemma hos föräldrar som inte lärt dom skilja mellan rätt och fel. Tack för mig. ///J
 
Men till er andra; Var er själva, visa det och var stolta över det. Alla är olika men det gör oss bara så jävla unika. Alla är fina på sitt eget sätt och det gäller faktiskt att man förstår det även fast man inte vill tro det. Alla i hela världen kommer inte att älska er, men ni måste ändå kunna stå stadigt kvar där ni står. Le mot dom och gå vidare :) och sprid er glädje till andra, för det kan göra så mycket.

 

Ida

30 september 2012 18:40

Såg också en dokumentär (Bully), tror inte det var samma, som hade samma tema. Blev väldigt berörd då den speglade lite av min barndom. Om du vill se den finns den nog på SVTplay fortfarande. Mycket sevärd och bra! kram

http://lilla-pys.bloggplatsen.se

Golan & Jennifer

30 september 2012 22:20

Ska absolut kolla! kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjaaanääää!    Har inte bloggat på riktigt länge man jag tar inte ens bloggen seriöst och bloggar bara när jag har lust. Men i helgen så har jag faktiskt tagit det chill, förra veckan så chillade jag galet, va på dansuppvissning sen tog det lung...

Jag som trodde att jag klarade mig ensam så bra, men sist jag såg dig så satt känslorna kvar, ja hur kunde jag vara så naiv? Ja kunde jag vara så naiv?, varför känner jag såhär det förvånar mig, och nu ångrar jag mig grovt att jag såra dig.   ...

Don't forget that! Gaaaayyyteeext haha!  

  Whoooooooooop Whooooooooooooooooooop!    Är allting bra med er? Här är det fett nice, solen skiner in till mitt rum! Idag vaknade jag vid 11, gick upp gjorde mig en god frukost och tog det lungt, och nu har jag precis kommit ur från duschen!...

Humöret är på topp!    Det är viktigt och ha posetiv energi hela tiden finisar, va runt folk som ger dig energi då blir allt mycket lättare! Jag kunde inte sova så bra inatt, kom hem vid halv 1 igår och efter vi hade vart på resturangen och rökt VP...